.

Jag tittar på min faster och farbror, eller min fasters man fast jag kallar honom farbror. Dom har varit gifta i över 50 år. 50 år att leva med samma människa och fortsätta älska den personen lika mycket. Jag fattar inte hur det går till. Vakna upp varje morgon med samma människa, spendera dagarna med samma människa, vara förälskad i samma människa i över 50 år, och att båda känner det samma. Skildsmässa känns vanligt nu för tiden. Otrohet är inte heller de stora nyheterna. För mig känns det unikt att leva med en och samma människa livet ut, utan komplikationer som tar slut på det. Jag hoppas jag kommer bli en sådan lycklig människa med sådan tur. De är så konstigt att veta allting som ha hänt tidigare, men inte ha någon blekaste aning om hur morgondagen kommer se ut. Jag vet inte ens om jag vaknar i morgon. Eller nästa timme, eller minut, eller sekund. Vad är det som styr? G-d? Nä. Tror jag inte på. Jag fattar inte hur hela skiten kan gå ihop..!